Publicerad 2014-01-29 09:56:42 i Allmänt,
Jag och Patrik har verkligen gått in i semestermode nu. Vi har nu varit i Auckland (nz största stad) i 5 dagar och bara tagit det lugnt. Vi blev så trötta efter 3 veckors roadtrippande runt om i landet så ni kan inte förstå hur skönt det har varit att bara få packa upp ryggsäcken och stanna på ett och samma ställe ett tag. Vi bor på ett väldigt fint lägenhetshotell här. Så bara det har varit skönt eftersom vi nästan bara bott på backpackerställen innan. Tagit långa sovmornar, ätit en stor nyttig frukost, hemmalagade middagar, tvättat rent hela väskan, slippa dela toa/dusch och kök med resten av gästerna osv..
Jaa, vad har vi sysslat med här Auckland då?
I måndags gjorde vi något av det roligaste på hela resan! Vi lärde oss surfa:) Vi hade köpt ett litet halvdagspaket med transfer, utrustning och surflektioner för 115NZD. Vi höll till på en utav Nya Zeelands bästa surfstränder Piha beach och den var helt fantastiskt. Efter en kort uppvärmning och genomgång av teknik så fick vi bege oss ut i vattnet och försöka "catch a wave". Det som var extra roligt var att jag och Patrik var dom enda eleverna så vi hade en instruktör för oss själva hela dagen:) Massvis med tips och feedback! Vår instruktör tyckte att vi var värsta surfbegåvningarna eftersom Patrik stod upp på första vågen, och jag på min andra våg som jag fångade.
Det var verkligen jätteroligt, men även lite läskigt eftersom vågorna var rätt höga. 1,5-2meter. Ju längre in på dagen vi kom desto mer blåste det upp och tidvattnet drog undan. Det förde i sin tur med sig starka undervattenströmmar. Alltså man fattar inte riktigt allvaret i dom förens man känner på den själv. Såklart så fastnar jag i en sådan "rip" och på bara några sekunder så har jag drivit ut med min surfbräda ca 20 meter från Patrik. Vår instruktör fick såklart surfa bort och "rädda" mig då, haha! Jag var ju aldrig i någon riktig fara eftersom jag hade min bräda att flyta på! Men jag måste ju ändå säga att det var lite läskigt, man har ju respekt för havet på ett helt annat sätt nu och man fattar ju varför nästan varenda strand här är bemannade med livvakter!
Hursomhelst så jääääääkla kul att surfa!!
Tyvärr den enda bilden från surfningen. Vi var lite rädda om kameran så vi låste in den i bilen!
Förutom surfutflykten så har vi inte gjorde så mkt annat här. Vi har legat och solat lite i en park två dagar i rad, kollat film på rummet, käkat hämtmat, åkt färja till ett ställe som heter Devonport och käkat lunch, gått i affärer, spelat bowling och bara njutit av att vara på andra sidan jorden tillsammans! Vi har sett så mycket storslaget på den här resan så våra hjärnor kan snart inte ta in så mycket mer!
Om 21 timmar så lyfter vi på väg till USA för slutspurten på detta äventyr och det kommer bli magiskt!
Publicerad 2014-01-25 11:19:10 i Allmänt,
Dag 4 på Nordön så var vi på väg upp till Coromandel Peninsula/Whitianga.
Vi gjorde vårt första stopp här. En strand som heter hot water beach. Vi önskar verkligen att vi hade haft en heldag här och inte bara en halvtimme som vi hade för den här stranden var helt underbar. Jag vet inte varför jag inte tog mer bilder, för denna bilden gör inte stranden rättvisa. Det magiska med det här stället kanske man kan lista ut när man ser namnet på stranden. Hot water beach. Det har inget med havet att göra för det var rätt kallt! Utan det handlar om vad som finns under jorden och framför allt sanden. Den här stranden ligger som ett tjockt lager ovanpå massa heta källor. Om man gräver ett hål eller en liten pool så kommer det sippra upp vatten som ligger på en temperatur mellan 40° och 60° grader. Hur coolt är inte det? Som sagt här hade vi velat spendera en hel dag med att gräva oss ett egen litet varmvattens badkar.
Denna bild tog jag från google bara för att visa hur det normalt ser ut:)
Vi åkte sedan vidare till en stad som heter Hahei för vi skulle ta en 45min promenad till ett strand/grotta vid namn Cathedral cove. Jag lägger upp en liten bildbomb så ni själva får se paradiset vi hamnade på:)
Längs med kusten i Hahei så hade dom satt upp ett litet snorkelspår så på vägen tillbaka från Cathedral cove stannade vi här för att snorkla lite. Det var långt ifrån snorklingen i Australien för vi såg kanske 4 fiskar och en krabba, haha! Sen blev det för kallt att ligga i vattnen så vi gick upp och åkte till Whitianga där vi skulle spendera natten.
Publicerad 2014-01-25 10:54:00 i Allmänt,
Taupo påminner väldigt mycket om Queenstown och Wanaka. En liten äventyrsstad precis vid en jättevacker sjö och med en flod som har en otroligt vacker turkos färg. Fast enda skillnaden är ju att Taupo är omgiven av vulkaniska berg och termisk aktivitet.
Nedanför ser ni Huka falls i Taupo
Rotorua som ligger ca en timme från Taupo kan vara ett av nordöns populäraste resmål och är känt för sin Maorikultur, geotermiska aktiviteter, helande mineralpooler, bubblande lergropar och gejsrar:) Norra ön befinner sig på två plattor som rör sig från varandra, jordytan blir tunnare och värme kommer upp från jordens inre. Det sjuder och bubblar som i grytor, olika mineraler färgar vatten och berg i fantasifulla färger och just Rotoura är centrum för detta.
När vi var på väg upp till Rotorua så stannade vi vid Wai-o-Tapu thermal wonderland som är världens färgstarkaste termiska område. Vi gick aldrig in i själva parken med vi stannade utanför vid en flod för att känna på vattnet. Det var badkarsvarmt! Nästan intill brännande med ett tjockt täcke av ånga som lagt sig på ytan.
När vi var i Wai-o-Tapu så hittade Patrik en broschyr om gokart strax utanför Rotoura och motorgalen som han är så bestämde vi oss för att åka dit så att han fick köra lite:) Det var den tredje slätaste banan i världen och standarden på allt var mycket hög! Patrik tyckte det var askul. Jag var inte så sugen på att köra så jag stod vid sidan och hejade:)
När vi sedan kom in till själva stan på kvällen så slogs vi av hur otroligt illa det luktade överallt. Det är ju tack vare alla underjords-gaser som ångar upp överallt! Det luktade så äckligt stundtals så man fick kväljningar och en riktigt spya var nära. Vi tog en snabb promenad genom stan och stannade till vid en varm pool för att ta ett fotbad!
Här ser man hur den vulkaniska ångan bränt räcket på bryggan.
Det varm nästan bränn-varmt i vattnet.
Sista bilden är så cool tycker jag eftersom där ser man att det verkligen ångar överallt, och den gasångan är inte bra illialuktande utan väldigt varm också. Dom varnar ju vid varje bubblande/ångande "pool" att man ska vara försiktig eftersom man kan bli bränd då temperaturen på vattnet kan bli upp mot 80°C
Publicerad 2014-01-24 09:41:39 i Allmänt,
Vet inte om jag skrev det tidigare men vi hämtade ju upp en ny hyrbil i Wellington. En sämre, mindre bil mot vad vi haft på sydön. Dom hade tydligen ingen annan åt oss så vad skulle vi göra? Sämst, Thrifty ligger ju knappat på plus sidan hos oss för tillfället. Dessutom fick vi nästan vänta en timme på att få hämta ut bilen eftersom kontoret inte ens var bemannat när färjan kom in. Dålig service.
Vi lämnade hur som helst Palmerston North för att åka 30 mil genom vulkan landskap upp till Taupo. Vi kom dit på eftermiddagen och när vi checkat in på vårt boende så hittade vi en broschyr om ett ställe i närheten där man kunde fiska jätteräkor!
Vi åkte dit och spenderade sista timmen av deras öppentid av att fiska och det var SÅ roligt! Det roligaste vi gjort på hela resan nästan. Jag fick upp 2 räkor och Patrik 3! Eftersom vi bara kunde vara där en timme så frågade vi om det var okej att komma in gratis nästa morgon vid öppning och få lite mer fisketid. Det gick jättebra så vi fick varsitt fripass att använda.
Tanken var ju att vi skulle vandra upp till en aktiv vulkan i Taupo, men vädret var sådär och vi hade fått lov att gå en ganska lång sträcka, sen hade vi blivit så stressade att åka upp till nästa stopp som var Rotorua. Vi ville helt enkelt fiska mer räkor så vi hoppade över vulkanen.
Denna gång hade jag mer fiskelycka och fick upp 4räkor medan Patrik fångade 1. Vi kokade dom direkt på plats och smaskade i oss vår fångst. Så gott var det och så sjukt kul!
Publicerad 2014-01-24 09:40:53 i Allmänt,
45 minuter innan vi var framme i Wellington så inträffade det en jordbävning med magnituden 6,3. Som tur var så dog ingen, men det blev några skadade och man fick lov att evakuera ett trevåningshus, stänga av vissa vägar, hela järnvägen och många hushåll miste ström. Vi kände inte av jordbävningen när vi var på färjan, men Patrik tyckte sig dock känna ett litet efterskalv när vi satt i bilen på väg upp mot Palmerston North. 2h norr om Wellington.
Klockan var ganska mycket när vi kom fram till Palmerston North så vi köpte med oss lite McDonalds till vårt bed&breakfast och åt middagen där:) Vi skulle spendera natten på ett bed&breakfast som hette "Wellesbourne homestay" och det innebar att vi bor som gäster hemma hos någon.
Det var ett stort gammalt trähus som låg strax utanför centrum i något som uppfattas som ett industri område. En man i medelåldern står i dörröppningen och vinkar in oss med hastiga gester eftersom det regnar ute. Väl inne i huset så överraskas vi över att allt är så fräscht och nyrenoverat, Neil som husägaren heter berättar att vi är dom enda gästerna ikväll och därför har han uppgraderat vårt rum till det bästa han har:) Så uppskattat!
Vi snackar lite om den tidigare jordbävningen och han förbereder oss på att vi kommer känna lite efterskalv inatt.
Neil hade så rätt, jag och Patrik vaknade 3-4 gånger av att hela huset skakade och det lät som det åskande för fullt ute. Rätt läskigt måste jag säga, så man låg ju och spände sig större delen av natten.
Neils homestay bed and breakfast var ett av de bästa ställena vi bott på under hela resan. Han var så sjukt gästvänlig och trevlig man. När vi vaknade på morgonen hade han dukat upp ett helt frukostbord till oss så vi fick bara sätta oss ner med en hemmagjord meny i knät och välja mellan bacon och ägg, omelett eller pannkakor. Sen ställde han sig och lagade det till oss som på en riktig restaurang. Vi fick inte ens diska eller plocka undan efter oss när vi var klara.
Publicerad 2014-01-24 09:39:30 i Allmänt,
Vi checkar ut vid 10-tiden och har då ca 3 timmar dötid att förbrukar innan vår färja över till nordön och Wellington avgår.
Jag har gått nästan hela resan och tjatat över en klippning eftersom mitt hår är så slitet så det var verkligen ett perfekt tillfälle att gå till frisören medan vi väntade på färjan. Hon klippte av en decimeter på mitt hår så nu är det väldigt kort. Strax ovanför axlarna slutar det. Jag la även i en blondering så nu är jag kort och ljushårig:) Patrik tyckte att jag blev hur fin som helst, och det är ju bra:) Haha, jag vettefan om jag gillar mitt korta hår. Måste väl bara vänja mig.
Färjan över till Wellington som för övrigt är Nya Zeelands huvudstad, skulle som sagt ta 3,5 timme och vara en av dom vackrare färjeturerna i världen. (Läst i någon guidebok) Kan ju säga att finlandsbåten i Sthlms skärgård drar ett hundra gånger längre strå. Även kryssningen i Milford sound slog detta med hästlängder. Vi åkte i en gammal färja med jättesmutsiga fönster så man såg knappt ut, genom en skärgårdsliknande miljö ut på öppet hav och sedan in i hamnen. Missförstå mig rätt det VAR vackert, men absolut inte storslaget som vi hört och läst.
Publicerad 2014-01-24 09:38:30 i Allmänt,
När vi vaknade upp i Picton så packade vi vår väska och gjorde oss klara för att spendera en heldag på stranden någonstans i Marlborough sound. Vi stannade till på ett ställe lite utanför stan och när vi klev ur bilen så upptäckte Patrik att det var en buckla med massa repor på förardörren. Någon som alltså smällt upp sin bildörr på våran bil. Våran hyrbil! Som vi förövrigt skulle lämna in dagen efter! Vi bestämde oss då för att åka tillbaka till parkeringen och se om den andra bilen stod kvar, vilket den såklart inte gjorde. Så himla tråkigt. Vi åkte istället bort till hyrbilsbolaget för att skriva en skadeanmälan. Personalen som jobbade där var sämst. Dom kunde inte svara på något och var riktigt otrevliga. Finns nog inga som hatar sitt liv mer än dom två som stod där bakom disken.
Det är ju lite speciellt med att hyra bil i just Australien och Nya Zeeland eftersom självrisken på hyrbilarna är så oförskämt hög. Så det är klart man blir nojig/orolig när det händer ngt. Speciellt när man inte ens orsakat det själv.
Vi bestämde hur som helst att lämna in bilen där och då för vi hade blivit lite less på den och det kändes inte bra att låta den stå en natt till på vår trånga backpacker parkering. Så klart så glömmer vi att tanka upp bilen också! Haha straffavgift på det med. Så himla seg dag alltså. När vi kom på det där med bensinen så var det ju redan försent att fixa eftersom dom redan åkt iväg med den.
Det slutade med att vi lägger oss på vårt rum, lite trötta och bara allmänt irriterade för att kolla på film resten av dagen. Inget Marlborough sound för oss alltså och kanske resan sämsta dag!
Det stryker vi direkt!
Publicerad 2014-01-24 09:38:00 i Allmänt,
Dom senaste två dagarna har vi spenderat i Picton och Marlborogh sound på ett riktigt backpackerställe! Vi lämnade Nelson vid 10.00 direkt efter checkout. Sen skulle vi köra i lite mer än två timmar för att komma till Picton.
Efter cirka en timme i bilen så kör vi över en flod med en liten campingplats på andra sidan. Vi tog ett blixtsnabbt beslut att stanna till vid floden eftersom det såg så vacker ut. Vi gick på en liten stig som ledde oss ner till kanten av floden och där fanns det en stenstrand som det låg massa folk på. Jag och Patrik följde floden uppströms genom att klättra på stora stenblock som fanns längs med kanterna tills vi hittade en liten plätt med sand som var perfekt för oss att stanna på. Floden var helt underbar, säker 15 meter djup och med kristallklart vatten. Det var inte speciellt strömt heller så det var perfekt att snorkla, simma och hoppa från klippor i. Det enda problemet var att det verkligen var sviiiinkallt i vattnet. Vi gjorde otaliga försök att doppa oss och "vänja" kroppen vid vattentemperaturen med det gick bara inte. Det var iskallt verkligen. Så vi nöjde oss med att bara ligga på vår lilla strandplätt och sola.
När vi sedan kom till Picton så checkade vi in på stället vi skulle bo och begav oss ut för lite stadsvandring. Vi gick förbi en minigolfbana och bestämde oss för att ta en omgång. Det var väldigt roligt eftersom jag vann!! Haha:) Patrik sopade ju banan med mig på go karten så det var inte mer än rätt att jag fick klå honom i detta:P
Det var under den dagen en liten festival i stan så längs med hamnen var det marknadsstånd och en stor scen uppställd. På scenen var det något band som spelade coverlåtar och vid 22.00 var det fyrverkerier :)
Publicerad 2014-01-17 11:52:00 i Allmänt,
Något som jag och Patrik verkligen har sett fram emot med nya Zeeland är att paddla kayak i Abel tasman national park. Det var något som vi bestämde redan hemma i Sverige. I onsdags när vi kom till Motueka så bokade vi ju en tur idag eftersom dom hade förutspått att det skulle bli bra väder. Vi hade gjort matsäck och gått upp extra tidigt eftersom vi ville laga en bra frukost, hinna packa ihop våra saker och checka ut. Vi skulle samlas 07.45 och när vi åker dit så ser vi inte moln på himlen. Så himla taggade och förväntansfulla.
När vi sedan ska anmäla oss i receptionen så berättar killen att det kommer blåsa så mycket idag så vi kommer endast få paddla en kort bit längs kusten i medvind, i grupp, med guide. Sedan gå en 3,5h vandring tillbaka till bussen OCH få lov att betala en 40NZD extra avgift för att kayaken ska ta en taxibåt tillbaka. Vi hade egentligen hyrt en freedom kayak för att paddla runt själva och stanna till vid stränder för att bada, åka in i små vikar och upptäcka lite mer. Inte paddla en mil i grupp för att sedan vandra tillbaka och behöva betala för att frakta kayaken. Beslutet var ju såklart vårt och man är ju väldigt glad över att dom sätter vår säkerhet först. Vi tog våra pengar tillbaka och åkte istället och tvättade bilen.
I brist på annat att göra så åkte vi till tasman skydive för Patrik var sugen på att ta ett spontant fallskärmshopp. Men vi fattade ju ganska snabbt att om dom ställer in en kayaktur för att det är lite stormigt ute så kommer dom ju knappast att göra fallskärmshopp. Mycket riktigt hade vi rätt. Återigen besvikna.
Vi var lixom packade och klara för en heldags äventyr och vi ville inte vandra eftersom vi gick en lång sträcka igår. Vi satt oss i bilen och körde till Nelson som var vår nästa destination. På vägen dit svängde vi förbi en gokart bana och bestämde oss för att en köra tio minuters runda. Det kändes då väldigt kul och spontant:) Jag har aldrig kört gokart men jag kan säga såhär: Skitbana, skitbilar och skitpersonal. Knappt så att Patrik gillade det och han är verkligen motorgalen.
Eftersom vi hade gått upp så tidigt och Nelson bara låg en timme bort så checkade vi in på hotellet vid 13.00. Vi hade absolut inget att göra. Vi kunde inte vara ute och sola ens eftersom det blåste så sjukt mycket. Det var lixom inte behagligt. Vi åt vår matsäck och sedan la vi oss och sov! Tills vi vaknade vid 17.00 med lite bättre humör. Då gick vi och handlade och gjorde kanske resans godaste middag! Då med alla restaurangbesök inräknade. En räk och kräftpasta blev det! Så smarrigt med massa vitlök och chilli:)
Klockan 20.00 bjöd vårat boende alla gäster på chokladpudding med glass och det var mycket uppskattat. Klockan är kvart i tolv här nu och vi ska till att sova. Vi kollade en liten film på datorn nyss och Patrik gick precis ut och skällde på en tysk som satt och skypade jättehögt utanför vår dörr! Nu ligger han med öronproppar och jag ska väl sätta i mina snart.
Sammanfattning av dagen. Inte den bästa kanske. Vi blev verkligen besvikna med kayaken. Den förstörde allt eftersom vi hade sett fram emot det så mycket :(
Publicerad 2014-01-17 09:01:15 i Allmänt,
Igår skulle det ju som sagt bli dåligt väder i Motueka så jag och Patrik bestämde oss för att åka till andra änden av abel tasman national park -Totaranui. Bilresan dit var ca 10 mil men eftersom vägarna var smala och jättekrokiga så tog den färden två timmar. Väl framme så var det strålande solsken så vi var jättelyckliga över det. Vi hade packat våra ryggsäckar med massäck, regnkläder, badkläder och cyklop för vi hade som mål att ta en heldag ute i naturen. Man kan endast åka bil till utkanterna av själva nationalparken, och om man vill promenera genom hela så tar det ca 5 dagar. Vi bestämde oss då för att ta en Aqua taxi 1,2 mil längs kusten och sedan gå den vägen tillbaka. Den promenaden skulle ta ca 4 timmar så det kände vi var alldeles lagom.
Alltså vilken dag vi hade sen då!! Vi promenerade längs gyllene paradis stränder, upp på bergstopper med utsikt över tasmanska havet, genom regnskogar och över träskmarker. Det är utan tvekan den vackraste promenaden jag tagit i hela mitt liv. Patrik håller med om det.
Promenaden var uppdelad på två leder. Vardera på 6km. I mitten av dom så kom man till ett inlopp som man endast kunde passer mellan vissa timmar på dygnet. Annars hade tidvattnet dragit in och man blev fast på ena sidan:P Vi hade gott om tid på oss så det var absolut inget problem. Men det där inloppet var stort! Säkert 5 fotbollsplaner, så vi föreställde oss hur det skulle se ut när vattnet sakta men säkert fyller hela stranden. Måste se sjukt coolt ut.
När vi hade ca 50 minuter kvar av vår vandrig så får Patrik sin "Dödens närhet i vitögat upplevelse". Haha inte riktigt så allvarligt, men han blev lite skraj och det var kul. Vi hade kommit fram till en öde underbar liten strand och eftersom vi var alldeles svettiga så bestämde vi oss för att en paus och baba. Patrik sätter på sig sitt cyklop och slänger sig i vattnet. Jag kort därefter. Jag doppar mig bara och sedan går jag upp, medan Patrik simmar bort en liten bit för att snorkla. Han ser något stort svart som ligger på botten och han simmar närmare för att titta på vad det är då han tror att det är en död fisk. När han sedan bara är en halvmeter ifrån så ser han vad det egentligen är. En jättestor stingrocka med en kropp på 1,5 meter i diameter som bara stirra på honom. Haha, han börjar lite panikartat att simma därifrån och när han sedan kommer upp på stranden så pumpar adrenalitet lite lätt på honom.
Helt klart en av dom bättre dagarna på denna resa!!
Aqua taxin
Inloppet
nloppet
Stingrocke-stranden:)
Publicerad 2014-01-17 08:22:00 i Allmänt,
Vi lämnade Westport dagen efter relativit tidigt eftersom vi hade en ganska lång bit att åka. Nästa stopp var i Motueka - Abel tasman national park. Vi checkade in två nätter på ett riktigt trevligt backpacker ställe. Sen åkte vi bort till ett kayakuthyrningsföretag för att boka en kayak utflykt till dagen efter (Igår). När vi kom dit så sa killen bakom disken att det skulle bli dåligt väder imorgon så han rekomenderade oss att boka till idag istället (fredag). Vi lyssnade på honom och sedan åkte vi bort till Kaiteriteri, kanten av abel tasman national park. Där hittade vi en jättefin strand som var alldeles gyllene så vi la oss där tillsammas med en massa turister och solade lite. Vi tog även första doppet i Nya Zeeland och det var rätt kallt om man jämför med ett 27 gradigt varmt vatten i Au. Men det var väl ändå rätt uppfriskande. Kan jämför med svenskr sommarvatten. Snäppet varmare.Efter ca en timme på beachen så blev mannen uttråkad så vi gick på upptäcksfärd runt en liten udde istället. Eftersom den udden annars är täckt av tidvatten så såg vi massvis sjödjur. Snäckor, musslor, sjöstjärnor, krabbor och en liten bläckfisk:P
Sen åkte vi och lagade lite middag och efter det begav vi oss ut till en avskild strand där man kunde se en sten som kallas Split apple rock. Det ser ut exakt som det heter. Ett klyvt äpple. På den lilla stranden såg vi solnedgången och käkade en jätte bakelse som vi hade köpt med oss. Vi åt halva. Sen mådda vi illa:P Haha
Split apple rock beach
På vägen tillbaka till vårat boende så stannade vi och tog denna bild. Så vackert var det.
Publicerad 2014-01-17 07:51:00 i Nya Zeeland,
Vi bodde på ett väldigt mysigt bed and breakfast i Arthurs Pass som vi var sjukt nöjda med. Ett vackert hus omringat med massa berg och skog. En liten rolig sak som vi fick se var bergspapegojor som tydligen är väldigt vanligt i Byn. Kea heter dom. Jättevackra fåglar och insidorna av deras vingar var alldeles röda och blå. Så vacker, jag lyckades fånga en Kea på vädligt nära håll :)
Efter Arthurs Pass så åkte vi vidare till Westport via paparoa national park och Punakaiki/Pancake rocks. Jättehäftiga klippor som ser ut som pannkakor som ligger i lager ovanpå varandra, där fanns även ett spruthål som varannan minut blåste upp massa havsvatten ur ett litet hål i berget. Vi hade tänkt att gå en liten vandringsled där med det blåste, regnade och var ganska kallt så vi struntade i det. Lite synd.
Väl framme i Westport så tittade solen fram och vi fick en underbar kväll. Vi åkte bort till Tauranga bay och satt oss på stranden ett tag och bara lyssnade på vågorna. Sen tog vi en promenad bort till en liten sälkoloni. Jag älskar verkligen sälar. Det är mitt favoritdjur, haha! När vi gick förbi några klippor längs med stranden så såg vi även massvis med musslor som "växte" på stenarna.
Publicerad 2014-01-17 07:06:44 i Allmänt,
Nu har vi äntligen lite kvalitéts Wi-Fi så här kommer några inlägg på vad vi har sysslat med dom senaste dagarna. Efter två dagar i Christchurch så lämnade vi den staden för att återigen köra kust-kust fast denna gång med ett stopp i ett litet samhälle som heter Arthurs Pass. Arthurs Pass road är den högst belägna vägen över sydaplerna i Nya Zeeland med en höjd på 1000 meter över havet. Byn Arthurs Pass som ligger i mitten på hela körsträckan inbäddad i en jättevacker bokskogstäckt dal var från början bara en liten campingplats för tunnelarbetare till järnvägen i början på 1900-talet. Tunneln tog ca 15 år att färdigställa och vid den tiden hade byggarbetarna hunnit bosätta sig med sina famljer där så det växte fram en litet eget samhälle där. Idag bor det ca 300msk i den byn och det kan man knappast tro eftersom det är rätt öde där uppe. Finns inga bensinmackar, inga mataffärerer, knappt någon resaturang.
Hur som helst så var ju vägen dit rätt storslagen, som många andra vägar här i Nya Zeeland. Höga snötäckta bergstoppar som man åkte längs med, djupa dalar med jättevackra sjöar, osv osv..
Vi stannade till en gång på vägen till Arthurs Pass och det var i Cave stream. Den är en 560 meter lång kalkstensgrotta som tar ca 2 timmar att utforska. När jag och Patrik läste om detta så bestämde vi oss självklart för att gå igenom den. Vi parkerade bilen, tog på oss varma kläder, letade reda på fick lampan och började klättra ner till ingången. Vi var beredda på att man skulle få lov att gå igenom vatten på vissa ställen och att det skulle vara kallt. Men ca 20 meter in i grottan blev det helt kolsvart och vår lilla Clas Ohlson ficklampa gav inte ifrån sig direkt mycket ljus. Sen var det rätt djupt med vatten också så vi tog det säkra för det osäkra och gick tillbaka till bilen. Patrik blev dock lite besviken eftersom han verkligen ville gå igenom grottan äventyrare som han är :)
Publicerad 2014-01-13 06:27:53 i Allmänt,
Nu har jag och Patrik spenderat två dagar i Christchurch. Christchurch är Nya Zeelands näst största stad efter Auckland och har ca 350 000 invånare. År 2010 och 2011 inträffade det kraftiga jordbävningar i staden med betydande skador. Vi bodde en liten bit utanför centrum på ett jättetrevligt bed and breakfast och vi fick mycket bra kontakt med personalen som jobbade där och även gäster som bodde i huset permanent. Dom var mycket snabba med att berätta om jordbävningen och vad det har orsakat staden. Nästan på ett ursäktande sätt. Varken jag eller Patrik var så pålästa om själva katastrofen så vi lyssnade och lärde. Dagen efter så åkte vi in till City för att gå stadsvandring och det var inte förens där som vi verkligen förstod själva innebörden av jordbävningen. Det här var något som hände för 3 år sedan och det känns som om staden fortfarande ligger i ruiner. Överallt i hela centrum så pågick restaurationer och uppbyggander. Det var grusplaner där gamla hus hade stått som bara var bortskyfflade. Parkeringshus som var rasade och fyllda med vatten. Avspärrningar, byggarbetsplatser, igenlappade fönster etc.. Så tyvärr så kunde vi inte riktigt ge Christchurch ett ärligt omdömme eftersom det nästan bara kändes tragiskt och ledsamt att gå där.
Vi gick istället på Canterbury museum och spenderade halva dagen där med att lära oss lite av allt möjligt. Stadens historia, maori kulturen, Nya zeelands fågelliv, nutida konst, antarktis, livet efter jordbävningen.. Jaa det där museumet innhöll verkligen allt möjligt intressant.
Lite bilder tagna från city och nedanför Canterbury Museum.
Efter en heldag i staden så köpte vi lite mat, åkte hem och lagade pasta med köttförsås och sedan spelade lite biljard:)
Publicerad 2014-01-11 13:04:00 i Allmänt,
Igår lämnde vi Wanaka och tog oss upp till Aoraki/Mount Cook. Aoraki/Mount Cook är Nya Zeelands högsta berg med sina 3754 m.ö.h och det berget, lixom alla andra berg vi sett hittills, tillhör sydalperna. Mount Cook national park är till ytan ca 700 kvadratkilometer och till 40% täckt av glaciärer. "Parken" har 19 bergstopper som sträcker sig över 3000 meter och som sagt så är Aoraki/Mount cook den högsta.
Vi hade bokat en liten stuga två mil ifrån Mount Cook village på ett litet ställe som heter Glenntanner holiday park. Kan vara det sämsta stället vi bott på under hela vår resa. för det första så var det lite dyrare med tanke på standarden. Sängarna var under all kritik. Har nog aldrig haft en sådan dålig natt någonsin. Rangliga metallsängar med en jättetunn madrass och sängstommen var bara ett hårt galler som man tydligt kände när man la sig. Duscharna var jätteofräscha. Vi fick inga sängkläder, utan man fick hyra täcken för 8NZD per natt/person vilket vi inte gjorde då vi hade egna. Dom hade ett eget kök som man kunda laga mat i, men all kökutrustning skulle man ju såklart oxå betala för. Så det gick inte att koka lite vatten för kastrullen kostade att hyra! Inga handukar, inga toalettartiklar.
Aja hursomhelst så tillbringade vi inte särskilt mycket tid där utan vi åkte upp till Mount coot village och ställde bilen på en parkering vid ett vandringsspår.
Även fast man ser Mount cook på håll väldigt tydligt så ville vi komma lite närmare berget så vi begav oss ut på en 3 timmars led som skulle ta oss upp till en liten glaciär sjö pecis nedanför berget. Vi hade jättetur med vädret eftersom det var strålande sol hela vandringen. Allt kändes magiskt och helt perfekt.
När vi kom tillbaka till bilen var vi helt slut i benen så vi åkte till vår stuga och vilade ett tag. Sen satt vi oss i bilen igen och gjorde oss redo för nästa äventyr. Vi hade bokat stargazing. Mount cook village är känd för sin otroligt klara stjärnhimmel så dom har byggt ett världskänt observatorium där. Man kan se vintergatan, planeter och andra galaxer. Vi började stragazingen med en timmes föredrag i något som påminde lite om en biosalong. Fast skärmen var oval och satt uppe i taket. Vi fick se live bilder på stjärnhimmlen från flera olika platser i världen och vår gudie var väldigt informerande. Han berättade om olika stjärnbilder, vart men kunde se var, hur universum bildades, Hur många ljusår det var mellan olika sjärnor/planeter osv osv. Väldigt intressant och lärorikt. När vi sedan skulle bege oss ut i natthimlen så hade det kommit in en hel del moln så det var bara stjärnklart till 40%. Vi fick så tyvärr ställa in själva gazingen och få pengarna tillbaka. Lite synd eftersom det hade varit väldigt coolt att se men ändå helt okej med tanke på att den där timmen i biosalongen gav väldigt mycket!
Aoraki/Mount cook
Mount cook, och Hooker glacier lake
Här ser ju toppen knappast ut att vara nästan 4000 möh, men själv bilvägen går ganska högt upp i bergen och sedan så vandrade vi någon timme för att komma så nära.
Här ser man berget på långt håll. Vackert och majestätiskt.
Publicerad 2014-01-11 12:24:53 i Allmänt,
För två dagar sedan så lämnade vi Queenstown för att åka mot Wanaka. På vägen dit så stannade vi till i en liten stad som heter Arrowtown. Det är en gammal guldgrävarstad som är den bäst bevarade i hela Nya Zeeland. Verkligen hur mysig och pittoresk som helst. Efter en liten promenad genom huvudgatan där så fortstatte vi upp mot Wanaka. Vägen dit gick högt upp genom ett bergspass, och det var riktigt coolt att åka på krokiga vägar högt upp bland bergen.
Väl framme i Wanaka så checkade vi in på hotellet som vi skulle bo på. Vi slänge ihop lite lunch och sedan så åkte vi bort längs med Lake Wanaka upp till Mount Aspiring national park. Vi åkte flera mil på en liten grusväg när vi tillslut kom fram till Mount Aspiring. Vi parkerade bilen i dalen precis nedanför berget och sedan tog vi av oss våra skor för att korsa floden och gå på stenarna/sanddynan i mitten.
Vi stannade där någon timme och bara njöt av hur underbart allt var, sedan åkte vi tillbaka till hotellet för att äta lite middag. Själva staden Wanaka var väl en mindre verison av Queenstown. En äventyrsstad som ligger mitt bland bergen med en fantastisk turkos sjö anslutande.
Arrowtown
Wanaka
Publicerad 2014-01-08 08:52:00 i Allmänt,
Idag har det varit en riktigt äventyrsdag för mig och Patrik. Vi gick upp tidigt imorse och åt en stor frukost på hotellet, sen tankade vi upp bilen och åkte till en liten stad som heter Glenorchy. 45 km från Queestown. Där svängde vi sedan av på en liten grusväg och åkte ytterligare 3 mil till Paradise. Vi hade läst att några av filmscenerna till Sagan om ringen triologin spelats in där. Vi parkerade bilen och bestämde oss för att gå upp längs med Dart River och in i skogen Lothlorién! Vi såg inge som helst skyltar längs med vägen så vi körde en liten egen off road vandring. Korsade floder, kämpade oss genom den täta skogen, klättrade på stenar och balanserade på stora trädrötter. Efter några timmar så bestämde vi oss för att gå tillbaka till bilen och då gick vi över några ängar, där såg vi början på Misty Mountains och Wizards Vale. Otroligt vackert! När vi kom upp på grusvägen igen så gick vi längs med en kohage. Där det stod en ko och betade precis vid stängslet så jag tänkte mata den med lite gräs. Kossan blev helt galen och försökte attackera mig så jag sprang skrikande därifrån! Patrik skrattade så han knappt kunde andas. Haha.
Sedan åkte vi tillbaka till Glenorchy och hittade ett supermysigt litet cafe med en otrolig utsikt. Där vi åt lunch och fikade.
Vi kände oss inte helt klara så vi gick till informationscentret och frågade om lämpliga vandringar som skulle ta några timmar, vi blev rekommenderade att gå runt Lake Sylvan. Så vi vände och åkte tillbaka 1,5 mil. På vägen bort dit så åkte vi förbi en till Lord of the rings filmplats. Isengard. Så coolt! Även om själva tornet inte stod där så såg man ändå att det var taget ur filmen.
Vi gick runt Lake Sylvan och den promenaden tog strax över två timmar. Det var helt magiskt att gå på den lilla vandringen och skogen var så vacker. Även sjön som vi tillsut kom fram till! Vid vissa ställen så var stigen helt dränkt i träskmark så vi fick återigen klättra över stockar, rötter och stenar för att inte bli alldeles blöta. Det blev vi dock ändå för tillslut gick det inte att undvika allt vatten utan det var bara att traska på.
Vädret har väl varit lite sådär idag. 11-15 grader varmt bara och konstant växlande mellan solsken och regn. På vägen tillbaka till Queestown så var väderguden på vår sida iallafall. Vi åkte längs med Lake Wakatipu, och det var så underbart vackert. Det finns nog ingen kamera i världen som kan rättfärdiga den vyn vi hade på vägen hem. Vi gjorde ett försök och bilderna blev vackra. Men den bilden jag har innanför min näthinna hoppas jag aldrig ska tyna bort!
Forest of Lothlorién
Misty Mountains / Wizards vale
Glenorchy Cafe
Lake Sylvan
Isengard
Ni ser ju vägen som vi körde på sidan där. Helt otrolig. Nu sitter vi på vårat hotell och är så där härligt utmattade som man blir efter en hel dag i skogen. Imorgon fortsätter vårat äventyr mot Wanaka via Arrowtown :)
Publicerad 2014-01-07 08:34:56 i Allmänt,
Idag var det dags för äventyr, och då i form av lite fors surfning! Vi hade bokat morgonturen och checkade in på centret kl 08.45. Sedan åkte vi ut till forsen, sen var det bara dra på sig våtdräkt, flytväst och hjälm. Efter en mindre genomgång med tips så delades vi upp i två grupper och gav oss ut i forsen. Det var runt 12-14 grader i vattnet men det kändes knappt med våra våtdräkter, förutom i ansiktet, händerna och några gånger då det rann in längs med ryggen och magen. En runda var 5km lång och innehöll tre större strömmar som man skulle klara sig igenom, däremellan kunde man åka i whirlpools, snurra runt och även dyka ner och dras med av undervattensströmmar. Man fick två rundor på sig så första var mest för att känna på och andra blev lite mer lek.
Jag och Patrik har lite delade åsikter om detta äventyr. Jag var jättenervös innan men jag tyckte att första åket var skitkul, men svinjobbigt eftersom det var så strömt och då blev det så tungt att styra och paddla med fötterna (som vi hade simmfenor på). Det var verkligen strömt och som snabbast kanske vi färdades mellan 30 och 40km/h. I dom tre stora "strömmarna" som var områden där forsen var väldigt vild så var vågorna som slog emot en närmare två meter. Efter första åket så var jag helt slut och hade fått lite kramp i magen eftersom jag fick en kallsup i sista strömmen och då blivit väldigt uppstressad. Jag var lite tveksam på om jag verkligen ville köra en gång till men jag gjorde det. Det var bland det läskigaste jag gjort i hela mitt liv. I första vilda strömmen som kallas "maneater" så blev jag helt översköljd av en jättevåg så jag tappade min bräda och hamnade i en virvel under vattnet. Det var jätteläskigt och när jag kom upp till ytan och kippade efter luft så blev jag bara översköljd av nya vågor. Jag spottaade vatten och kämpade med att få min bräda på plats. När jag hade fått tag i den igen så kom det en guide och hjälpte mig. Jag var så anfådd och rädd då så jag klamrade fast i min bräda och försökte andas lungt. Jag ville inte åka mer då, men guiden sa att det inte fanns någonstans att stanna nu så han höll fast i min bräda resten av åkturen. Så han styrde mig och jag fokuserade på att inte svälja mer vatten.
Patrik däremot var inte så imponerad av turen, han hade nog förväntat sig en mer nära döden upplevelse och det var det bara jag som fick haha. Han hade sagt innan att han ville känna dödens närhet så hans förväntingar var nog LITE höga! Men han tyckte att det var roligt att göra och var ändå nöjd att vi gjorde det. Det var riktigt häftigt att känna forsens styrka och man var ganska så chanslös, det gick inte att påverka vart man åkte så mycket utan man fick bara åka med och hålla i sig.
Publicerad 2014-01-07 08:01:00 i Allmänt,
När vi vaknade dag 2 i Te Anau så packade vi ihop och började köra mot Queenstown. Vädret hade blivit betydligt mycket bättre så vi var riktigt taggade på en ny stad. Eftersom vi inte hade bråttom så tog vi tid på oss längs med vägen och stannade till så fort vi såg något spännande. Första stoppet var i en liten butik om sålde närproducerad honung. Det var gratis provsmakning så vi testade två sorter och den ena var ljuvlig. Så himla god, men tyvärr lite för dyr för oss. Sen kände vi väl att vi inte kommer använde en hel burk på denna resa. Sen stannade vi på flera utkiks plaster längs med "Lake Wakatipu" som är Nya Zeelands tredje största sjö och sträcker sig mellan Kingston och Glenorchy. Ungefär halvägs upp längs med sjön så ligger Queenstown. Återigen en mycket vacker väg att köra längs!
Vi kände direkt när vi kom in i Queenstown att vi gillade känslan här, Queenstown är känt som en äventyrsstad där man kan göra i stort sett allt i actionssport. Vi hade redan innan kollat upp några alternativ som skulle passa våran budget och bokade en halvdagstur med river surfing! Det är en annan variant av forsränning och istället för en stor gummibåt så har men en egen liten "bodyboard" som man håller sig fast vid. Efter det så strosade vi bara runt i staden och käkade en middag på en lite finare restaurang för första gången på hela resan.
Publicerad 2014-01-07 07:43:00 i Allmänt,
Nu har vi äntligen lite wi-fi, så här kommer en liten update om vad vi har sysslat med de senaste dagarna. Som jag skrivit innan så hade vi två dagar i Te Anau varav en av dom skulle spenderas i Milford Sound. MIlford Sound är en fjord som ligger i Fiordland national park och är en av de mest besökta platserna på Nya Zeeland. Vägen dit från Te Anau tog lite mer än två timmar och anses som en av de vackraste i världen, och det kan vi skriva under på det var helt otroligt vackert med djup skog, forsar och bergstoppar som tornade upp sig ju närmre vi kom. När vi hade kört mestadels av sträckan så kom vi upp i en liten dal högt uppe i bergen och där fanns en liten tunnel som var en vägbana bred, utan belysning, det var väldigt häftigt att köra "igenom" berget men efter tio meter in så märker vi att vi inte har våra strålkastare på och det är helt kolsvart. Eftersom vi hade en ny hyrbil så hade vi inte riktigt koll på alla knappar, och efter lite smått panik så fick vi på ljuset. Haha. När vi kom ut på andra sidan så öppnade sig en stor dal runt omkring oss och det var vattenfall överallt, säkert 100 stycken så vi fick nästan nackspärr av att kolla runt på allt häftigt som vi såg!
Vi hade bokat två biljetter på en liten färja som tog oss runt på en två timmars kryssning. Det var verkligen helt otroligt med bergstoppar som låg på mellan 1500-2000 meter höjd. Tyvärr så var det rätt dåligt väder som tydligen är väldigt vanligt där men det gjorde inte så mycket, det var helt magiskt ändå! Vi såg vilda sälar och stora vattenfall som kraschade ner från dom snötäckta bergstopparna. Vi hade bokat den minsta av alla båtar som kör turer där och det gjorde så att vi fick åka mycket närmre allting än dom lite större. Vi fick bland annat åka rakt in i ett vattenfall och om man ville så fick man stå på däck längst fram men det var ca 6 grader i vattnet så vi lät bli, men det var några galna asiater på båten som körde all in!
På vägen hem var vi rätt trötta men stannade på några platser, vi hade tänkt ta någon promenad i skogen och kolla några forsar men det spöregnade hela vägen tillbaka så vi nöjde oss med att sakta köra hem och knappt titta på vägbanan, haha!
Publicerad 2014-01-04 09:43:00 i Allmänt,
Imorse lämnade vi Dunedin och körde söderut längs "the southern scenic route". Eftersom vi skulle tillbringa natten i Te Anau som ligger nästan tvärs över Nya zeeland så bestämde vi oss för att bara se första biten på sträckan och sedan vika av in i landet.
Vi gjorde vårat första stopp vid Jacks blowhole som är ett 60meter djupt hål där havsvatten spolas in genom en underjordisk tunnel. Det ligger mitt i grönskan uppe på en klippa. Det var rätt coolt att se, tyvärr lite igenvuxet. Promenaden dit tog ca 20 minuter och gick genom en fårhage längs en klippa :) Mycket vackert.
Efter detta så åkte vi vidare mot ett vattenfall som heter Purakaunui Falls. Man vandrade ca tio minuter genom en bok- och podocarpusskog tilsl man sedan kom fram till ett jättevackert vattenfall där floden störtar 20 meter ner över en serie med breda terasser.
Nu ligger vi i Te Anau på ett hotell som har utsikt över southern alps och lake anau. Hur vackert som helst. Tyvärr är det rätt mulet här nu så vi hoppas på att få några bra bilder imorgon när det ska vara klarare. Här ska vi ju stanna i två dagar innan vi reser vidare till Queenstown. Imorgon ska vi åka båt i Milford sound och det kommer bli magiskt :)
Publicerad 2014-01-04 09:19:08 i Allmänt,
Igår lämnade vi som sagt Australien och flög tre timmar fram i tiden till Dunedin. Vi hämtade upp vår hyrbil, som var lite bättre än den vi hade i Au. Framför allt lite större och det kändes skönt med tanke på att våra ryggsäckar knappt fick plats i baggageutrymmet i förra bilen. Jättenöjda så tog vi oss 3 mil in till Dunedin och checkade in på stället där vi skulle tillbringa natten. Ett väldigt mysigt litet guesthouse som låg centralt och bra för 400:- natten och helt enligt vår budget! När vi lämnat våra väskor där så tog vi bilen ut till Otago Peninsula. En ö precis utanför Dunedin som var jättevacker. Vi hade läst att på den ön så bodde en liten koloni med vilda kungs albatrosser. Det enda stället i världen där dom bor på ett fastland.
När vi kom dit så låg det som ett litet resecentrum där och såklart så kunde man inte se fåglarna om man inte köpte en guidad tur för ca 150 SEK/person. Då fick man se 3 fåglar som låg och ruvade på 100-60meters avstånd. Vi kände väl att det var lite ovärt så vi gick bort till en liten utkicksplats i närheten och helt plötsligt så får vi se 2 stycken albatrossen komma flygande ut från reservatet. Helt överlyckliga att få se dom och häpna över hur stora fåglarna var så tittar vi på när dom flyger ut över havet. Vi har tyvärr inget bildbevis på detta. När vi stod där så såg vi även massvis med sälar i havet nedanför oss.
På vägen tillbaka in till Dunedin så tar vi en liten omväg runt ön :)
Publicerad 2014-01-02 10:13:00 i Allmänt,
Idag är sista dagen för oss i Australien och den spenderade vi i Gold coast, Surfers Paradise. Tyvärr så var det ganska mulet så det blev inget solande på stranden. Det blåste en del, så vågorna var perfekta att surfa på:P Så hyrde vi en liten surfbräda som vi lekte med. Det var verkligen jätteroligt. Jag startade mitt försök med världens vurpa. Kom på lite för grunt vatten så toppen på brädan dök ner i sanden och jag flög runt i vågen och svalde typ halva havet kändes det som:P Patrik skrattade så mycket åt mig, haha. Det var kul och det gick bra:P
Ikväll så ska vi packa våra väskor och sova tidigt eftersom vi ska ta 05.04 tåget imorgon. Vi flyger 06.30 över till Nya Zeeland och det kommer bli helt fantastiskt.
Det känns dock jättetråkigt att lämna Australien. Både jag och Patrik känner oss så sjukt hemma här, och vi har verkligen haft 4 fantastiska veckor. Med massvis av äventyr och påhitt:P Det är med 100% ärlighet den bästa tiden i mitt liv nu. Jag är så lycklig!
Publicerad 2014-01-01 12:51:00 i Allmänt,
Efter att vi var nere i South bank och kollade på fyrverkerishowen så gick vi hem och skålade med lite mousserande! Jag och Patrik hade en jättemysig nyårsafton och vi båda ser så mycket fram emot att få spendera 2014 tillsammans med massa nya äventyr som väntar:)
Idag tog vi en stor sovmorgon och när det var dags för frukost/lunch så gick Patrik iväg för att handla åt oss. Sedan spenderade vi halva dagen med att planera vår kommande resa till Nya Zeeland. Vi bokade lite hotell och utflykter, sen punktade vi upp vår körväg på en stor karta som vi har köpt. Efter det så bestämde vi oss för att gå ut på en riktigt långpromenad. Vi tänkte att vi skulle gå åt "andra" hållet denna gång. Alltså bort från centrum och South bank (som vi älskar). Alldeles runt hörnet på vårat hotell hittar vi en alldeles underbar park! Kändes lite som att hitta en gömd skatt:P Där gick vi runt väldigt länge och bara njöt av allt som var så vackert!
Nu är vi tillbaka på hotellet, Patrik sitter och jobbar med musik och jag kollar tv:) Imorgon bär det av till Guldkusten:)
