Igår kväll så landade vi i Sydney. Alltså vilken resa vi hade gjort då. Dom sista nio timmarna var helt vidriga. Inte nog med att vi åkte genom sådan hård turbulens större delen av flighten, så var ju kroppen helt fucked up. Jag kunde inte sitta ner för det domnade och stack överallt, jag hade inte sovit på ett dygn, var konstant hungrig/illamående eftersom kosten blivit skött sådär halvbra. Alla vet ju grejen med flygplansmat lixom:P
När det var 5 timmar kvar så var jag nära på att tappa det helt. Det var för jobbig att sitta där och det kändes som om min kropp helt hade svikit mig. Jag kände mig fysiskt och psykiskt misshandlad. Jag ville av och det var NU. Men vad gör man? Patrik sa åt mig att vara stark nu den sista "lilla" biten och bita ihop. Man hade ju inget annat val direkt. 5 timmar...
Känslan när man flög in över Sydney sen var helt sjuk. Det var på kvällen så solen hade gått ner och tusentals lampor lyste upp staden. Turbulensen som varat i nästan 8 timmar var som försvunnen. Det kändes som vi seglade fram och planet spelade jättevacker klassisk musik under inflygningen. En så härlig känsla.
Vad man kände när man checkat in på hotellet, duschat, och sedan krypit ner i sängen är obeskrivlig.
Nu är klockan 05.42 här i sydney, vi är lite jetlaggade men ska ligga och dra oss ett tag se vid 8 blir det frukost. Idag blir det stadssightseeing för hela slanten:)